henryreficul

Förlåt för det jag förstört för er.
Förlåt för det jag gjort mot er.
Förlåt mig för jag ser på er.
Förlåt mig för jag ler....

Önskar allt slutade nu.. jag är i och för sig bara ett knivhugg ifrån det. Känna det kalla stålet skära genom mitt skinn och låta livets saft rinna ur mig. Men det är något som stoppar mig... Någon desperat längtan efter att få leva vidare. Att känna någons hud mot min igen. Att se någon le mot mig igen.

Alla bär masker. Jag kommer aldrig kunna se era ansikten. Aldrig lära känna dig. Du klär dig i lögner och bär svek som assosearer.

Jag vet hur ni ser på mig.. Alla människor ser med avsmak på mig. Min kropp som sväller som berg om mig. Mina tankar som kväver mig innifrån och får mig att tappa livslusten..

Kanske dags att släppa taget nu...